Urschan
* Tänker hela tiden på hur jag andas
* Grymt mörkrädd
* Viss deppighet
* Seperationsångest
Allt annat har ju gått bra. Köra bil efter motorväg, fest med okända ansikten, krogen, shoppingcentra, släktträffar osv. Det känns skönt för nu vet jag att jag klarar det och behöver inte vara orolig!
Men nu känner jag ett sting av deppighet, ledsen för att syster bor så långt bort :(
Och det är ju svårt när man tänker på att man inte ska tänka på andningen. Då tänker man ju på det ännu mer.
Skickar bara ett kämpa på meddelande. Vad som är värt att notera, som jag kan se är att bara på några veckor, utifrån dina inlägg, så har du kommit en bra bit påväg att besegra ångesten. Hoppas du själv läser dina meddelande bakåt i tiden, för det e ett j-kligt bra verktyg för att se att man verkligen gör framsteg. Appropå andningen, ta och avsätt ca 15 min/dag att bara sitta å fokusera på andningen (andas i 3 sek in, håll andan i 3 sek, andas ut i 3 sek, håll andan i 3 sek..osv.) Kommer till en början kännas som att du inte får nog me luft, men efter några övningstillfällen/efter en stund kommer det att göra underverk, lita på mig! Då kan du sen när det känns jobbigt me andningen andas på detta sätt och vips så har du på några andetag stoppat den onda cirkeln. Har funkat skitbra för mig!
Malve: Eller hur! Helt stört!
Aslan: Tack för ditt tips, ska prova det nästa gång! Tycker det är jättesvårt att andas "rätt". har gått mycket på yoga, body balance osv och då har alltid andningen känts svårast att få till! Jag tycker det är lite jobbigt att läsa det man skrivit bakåt i tiden, man får tillbaks känslan lite.."jaha, det var då jag kände sådär". Men jag håller med dig om att jag känner stor skillnad nu jämfört med för fem veckor sedan då jag slutade. Är bara rädd att allt kommer tillbaks när jag kommer hem till staden, där all stress finns:/
