One hour
Om en timme är familjen här:) jag har lagat chili con carne och en (misslyckad!) kladdkaka. SUCK! Älskar chokladmousse och gjorde en kaka med mandelmassa, ägg och kakao som botten och så ska man ha chokladmousse ovanpå. Såklart väntade jag inte tillräckligt länge så att chokladen hann kallna, utan la ner en äggula och vips! var chokladen stenhård. Very gott med grädde med hårda chokladbitar i. Aja, va fan. Stoppade in den i frysen iaf. Är vi rikigt sugna får vi väl äta den, annars får den stå kvar.....
Syrran har klipptid här i staden vid 18 så hon undrade om jag skulle följa med. Nästa test att sitta still hos en frisör;)
Syrran har klipptid här i staden vid 18 så hon undrade om jag skulle följa med. Nästa test att sitta still hos en frisör;)
Ridning
Att rida, vara i stallet och gosa med hästar är terapi för mig! MEN, hästen jag är medryttare på befinner sig 3 mil från staden och det känns lite "läskigt". Nu är det nästa projekt att övervinna! Köra bil går bra, handla går bra. Men såklart går det upp och ner, förra onsdagen på ica maxi var asjobbig!!!!
Jag vill fortsätta rida, det var det jag gjorde innan jag slutade med medicinen! Jag red var och varannan dag and i love it! När jag slutade med medicinen blev det mer på jobbet att göra, var tvungen att jobba övertid, tjejerna jag rider med är på semester osv. Så tillfället har inte infunnit sig riktigt. Nu åker jag ju hem till landet på söndag så det kommer dröja innan jag kan rida igen (hör och häpna! jag rider här i staden, men inte hemma på landet - måste hitta någon vars häst jag kan rida:)). Men ett mål är att rida 2 ggr/veckan sen igen.
Så länge jag gör saker och slipper tänka och känna efter går det bara bra! Nu ska jag fixa maten tills ikväll (chili con carne) och en kladdkaka till efterrätt.
Det är härligt att bara tänka på sig själv! men för den delen känner jag mig INTE egoistisk, nejnej. När jag åt medicin var jag mycket mer lättirriterad och ilsk. Nu är jag mer lugn...och..pilsk;)
Jag vill fortsätta rida, det var det jag gjorde innan jag slutade med medicinen! Jag red var och varannan dag and i love it! När jag slutade med medicinen blev det mer på jobbet att göra, var tvungen att jobba övertid, tjejerna jag rider med är på semester osv. Så tillfället har inte infunnit sig riktigt. Nu åker jag ju hem till landet på söndag så det kommer dröja innan jag kan rida igen (hör och häpna! jag rider här i staden, men inte hemma på landet - måste hitta någon vars häst jag kan rida:)). Men ett mål är att rida 2 ggr/veckan sen igen.
Så länge jag gör saker och slipper tänka och känna efter går det bara bra! Nu ska jag fixa maten tills ikväll (chili con carne) och en kladdkaka till efterrätt.
Det är härligt att bara tänka på sig själv! men för den delen känner jag mig INTE egoistisk, nejnej. När jag åt medicin var jag mycket mer lättirriterad och ilsk. Nu är jag mer lugn...och..pilsk;)
Självhjälp
Är det förresten någon här eller någon som vet om någon som provat dessa "självhjälpsbehandlingar"? (tex. Livanda.se eller Ingenpanik.se?)
Vore intressant att höra.
Igår började jag skriva panikdagbok. Där ska man fylla i antal panikattacker under dagen, vilka symptom man hade, hur intensiv den var och hur länge den varade. Jag har väldigt få "attacker" nu, det är mest en molande stark känsla av ÅNGEST!
Detta gjorde mig lättad att läsa i DN igår: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=665604
Jag är inte gravid, men tankarna om barn inom en snar framtid finns ju.
Vore intressant att höra.
Igår började jag skriva panikdagbok. Där ska man fylla i antal panikattacker under dagen, vilka symptom man hade, hur intensiv den var och hur länge den varade. Jag har väldigt få "attacker" nu, det är mest en molande stark känsla av ÅNGEST!
Detta gjorde mig lättad att läsa i DN igår: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=665604
Jag är inte gravid, men tankarna om barn inom en snar framtid finns ju.
Ledig
Min första lediga dag. Känns skumt att det gick så fort och här har jag haft ångest över att jobba i ytterligare två veckor själv. Känner mig alltid lite ångetsfylld när jag vaknar på morgonen? varför? har man för stora förväntningar på dagen? Och så känns dte lite som att "som jag vaknar kommer resten av dagen bli". Somnade om flera gånger imorse (sambon åkte på jobbet, sambon kom tillbaks för att hämta något han glömt och några gubbar kom för att kolla vattnet här). Somnade om varje gång och drömde "mardrömmar", konstiga ena som inte alls var läskiga. Drömde att jag och syster kollade på en film, vi visste att i slutet skulle det komma något läskigt, som man var helt oförberedd på. Vi båda blundade så vi hörde bara skriket från huvudpersonen i filmen. Vi spolade tillbaks för att KOLLA och då var det läskiga i filmen ett disney-spöke. Hm.
Drömde även om min älskade mormor som dog för 7 månader och som jag saknar grymt mycket!
Nu ska jag åka till Ica Maxi och handla mat tills ikväll då familjen kommer. Bäst att åka tidigt så det inte är en massa folk där. Tänkte även baka någon god kaka - jag är grymt sugen på smet:) Tyvärr är min aptit på mat obefintlig, men godsaker går bra, dåligt tycker jag, men nu är det ju ändå sommar och ledighet!
Drömde även om min älskade mormor som dog för 7 månader och som jag saknar grymt mycket!
Nu ska jag åka till Ica Maxi och handla mat tills ikväll då familjen kommer. Bäst att åka tidigt så det inte är en massa folk där. Tänkte även baka någon god kaka - jag är grymt sugen på smet:) Tyvärr är min aptit på mat obefintlig, men godsaker går bra, dåligt tycker jag, men nu är det ju ändå sommar och ledighet!
Soffsov
Somnade nyss i soffan, helt trött och seg. Har haft dåligt aptit de senaste dagarna och har därför inte så stor ork. Somnade iaf i soffan och vaknade av lite ångest. Undrade varför nu då?!?? Gick upp på toan, ringde en vän och nu är det bra igen. Är detta små ångestattacker jag får eller? Jag menar, blir de inte värre än såhär så KAN JAG LEVA MED DET!! För de går ju över? Och som sagt mår jag bra till 90% av tiden.
Min sambo och jag lånade en film ikväll. Vi dealade som så att han lagade maten om jag körde iväg till stan och hyrde en film. Jag körde ner på stan själv i svärmors bil (som jag aldrig kört innan), gick in och hyrde en film, körde tillbaks. Då ringde sambon och sa att mjölken är slut. Jag svängde in på ica och köpte tre liter mjölk.
OCH JAG VAR INTE RÄDD!!
TACK: för att jag inte räds åt att göra dessa saker!! Det var jättejobbigt innan jag började med medicinen och jag trodde det skulle komma tillbaks.
BRABRA: att jag fixade det utan problem! Lite nojja från början men så fort jag satte mig i bilen kändes det bra!
Min sambo och jag lånade en film ikväll. Vi dealade som så att han lagade maten om jag körde iväg till stan och hyrde en film. Jag körde ner på stan själv i svärmors bil (som jag aldrig kört innan), gick in och hyrde en film, körde tillbaks. Då ringde sambon och sa att mjölken är slut. Jag svängde in på ica och köpte tre liter mjölk.
OCH JAG VAR INTE RÄDD!!
TACK: för att jag inte räds åt att göra dessa saker!! Det var jättejobbigt innan jag började med medicinen och jag trodde det skulle komma tillbaks.
BRABRA: att jag fixade det utan problem! Lite nojja från början men så fort jag satte mig i bilen kändes det bra!
Lättnad
Läkaren sjukskrev (varför säger jag jämt sjÖkskrev? svårt ord att säga det där...)mig i två veckor idag. Samtidigt som det kändes SÅ skönt får jag skuldkänslor "hur ska det gå på jobbet nu blablabla" "undrar vad de tänker om mig nu? (att jag sitter i ett hörn och vaggar och biter på tånaglarna?).
IAF så har jag haft en bra dag utan ångest. Vaknade och var nervös/orolig i morse men det gick fort över. Nu känner jag bara lättnad över att vara ledig i 6 veckor och BARA VARA! Läsa min självhjälpsbok och ta hand om mig själv. Åka hem till föräldrarna på landet och bli riktigt bortskämd av dem. Åhhh!!!! :)
Har precis pratat med min bästis som fick barn på midsommardagen. Allt låter helt fascinerande och jag längtar tills jag får se underverket!
Imorrn kommer som sagt mina föräldrar och syster hit och det ska bli så skönt! Jag är LEDIG, behöver inte känna någon stress eller press, bara ta dagen som den kommer.
Tack!
IAF så har jag haft en bra dag utan ångest. Vaknade och var nervös/orolig i morse men det gick fort över. Nu känner jag bara lättnad över att vara ledig i 6 veckor och BARA VARA! Läsa min självhjälpsbok och ta hand om mig själv. Åka hem till föräldrarna på landet och bli riktigt bortskämd av dem. Åhhh!!!! :)
Har precis pratat med min bästis som fick barn på midsommardagen. Allt låter helt fascinerande och jag längtar tills jag får se underverket!
Imorrn kommer som sagt mina föräldrar och syster hit och det ska bli så skönt! Jag är LEDIG, behöver inte känna någon stress eller press, bara ta dagen som den kommer.
Tack!
Tack
För alla snälla och fina kommentarer här! Det gläder mig:)
Igår fick jag hem en bok jag har beställt från Ingen panik (http://www.ingenpanik.se). Det är en självhjälpsbehandling. Jag har ALLTID läst mycket om psykiska åkommor och speciellt panikångest så jag VET all fakta, hur man ska/borde tänka osv. Men egentligen har jag aldrig ÖVAT på det. I den här boken finns det även hemuppgifter och övningsfrågor. Igår började jag lite smått och det ska bli väldigt spännande att se resultatet! Egentligen hade jag helst gått till en psykolog/terapeut, men i dessa semestertider får man ta det som finns tillgängligt.
Den här dagen känns fin iaf, jag har ett lugn inom mig som jag gärna alltid behåller! Jag och min sambo pratade igår om att jag ska sjukskriva mig dessa två veckor innan jag får semester, åka hem till föräldrarna på landet och TA HAND OM MIG SJÄLV. Kl 14 idag ska jag träffa läkaren. Vi pratade på telefon tidigare idag och han undrade om jag inte skulle behöva börja med medicinen igen, men jag sa bestämt NEJ! Jag tror att jag behöver lugn och ro och få tänka på MIG själv inte alla jobb som måste göras:(
Iaf, imorrn kommer mina föräldrar och syster hit. Det ska bli så roligt!!! Förhoppningsvis åker jag hem med dem på söndag och då börjar kureringen av mig själv!:)
Igår fick jag hem en bok jag har beställt från Ingen panik (http://www.ingenpanik.se). Det är en självhjälpsbehandling. Jag har ALLTID läst mycket om psykiska åkommor och speciellt panikångest så jag VET all fakta, hur man ska/borde tänka osv. Men egentligen har jag aldrig ÖVAT på det. I den här boken finns det även hemuppgifter och övningsfrågor. Igår började jag lite smått och det ska bli väldigt spännande att se resultatet! Egentligen hade jag helst gått till en psykolog/terapeut, men i dessa semestertider får man ta det som finns tillgängligt.
Den här dagen känns fin iaf, jag har ett lugn inom mig som jag gärna alltid behåller! Jag och min sambo pratade igår om att jag ska sjukskriva mig dessa två veckor innan jag får semester, åka hem till föräldrarna på landet och TA HAND OM MIG SJÄLV. Kl 14 idag ska jag träffa läkaren. Vi pratade på telefon tidigare idag och han undrade om jag inte skulle behöva börja med medicinen igen, men jag sa bestämt NEJ! Jag tror att jag behöver lugn och ro och få tänka på MIG själv inte alla jobb som måste göras:(
Iaf, imorrn kommer mina föräldrar och syster hit. Det ska bli så roligt!!! Förhoppningsvis åker jag hem med dem på söndag och då börjar kureringen av mig själv!:)
Ångest är min arvedel
Jag vet att jag låter väldigt neggo och less här på min blogg. Anledningen till det är väl att jag oftast skriver när jag mår kasst/har ångest. FAKTISKT - mår jag bra den största delen av dygnet, men tyvärr har ångesten ett övertag och får mig att känna mig rätt misslyckad. Jag JOBBAR på min ångest - tro inget annat! Självklart vill jag bli "frisk" och slippa äta medicin! Det är mitt mål! Jag skriver inte blogg för att folk ska tycka synd om mig - jag vill skriva av mig!! Dela med mig av mina erfarenheter och få ta del av andras! Det här är en del av min terapi - att få skirva massa shit när allt KÄNNS SOM SHIT!
Hoppas ni orkar läsa ändå!
Psykologen
Inatt fick jag en liten ångestattack, hjärtat slog femdubbla slag och jag trodde det skulle hoppa ur kroppen. Andades lugnt och stilla och försökte tänka bort det. Den största paniken släppte, men jag har varit ångestfylld sen dess. Är grymt jävla less. Ringde psykologen imorse och hon peppade mig vidare. Det kändes bättre, jag VET ju att detta kan vara jobbigt. Men såhär, jag är tre år tillbaks i tiden. Jag tänker, känner, andas och lever som för tre år sedan igen. Så känns det.
En kompis mamma gick in i väggen för några år sedan, i julas pratade vi om det där. Hon sa att det fanns ingen anledning att sluta med medicinen om den funkade. Varför säger många att "inte ska du äta det där resten av livet?". Tänk om jag måste?? Tänk om jag aldrig blir helt bra utan? Jag äter hellre medicin och mår bra, än att vara utan och må piss.
2 veckor
Idag har jag varit utan cipralex i 2 veckor. Vettefan om jag orkar fortsätta utan:( Ibland känner jag bara att "va fan, jag mår ju bättre MED medicin, varför sluta?!" Ihelgen mådde jag bra. Var hemma hos mina föräldrar och tog det lugnt. Hade roligt med syrran (som jag träffar alldeles för sällan). Jag TÄNKTE inte ångest. Nu tänker jag ångest hela tiden. Blir så stressad för min sambo får semester 2 veckor före mig och kommer då åka de 25 milen hem till sina föräldrar. Jag blir ensam här i staden och det ger mig PANIK! Snyft:´( Varför ska jag vara såhär?? Jag gör ju ALLT får att må bra, men det enda som hjälper är medicin. Jag går hos psykolog, ska börja kbt-behandling så fort semesterarna är över (hoppas jag!), jag beställer böcker om panikångest, jag läser om det överallt, jag pratar om det, jag har påbörjat en kbt-behandling över nätet (www.livanda.se) , jag VET hur man ska göra och tänka. Men ändå blir det såhär..vill bara gråta:( Blir stressad av staden! Jag vill vara ledig och vara hemma hos mamma och pappa och känna lugnet!
En anledning till att jag slutade med cipralex är att jag snart vill ha barn och man kan ju inte äta medicin då. Eller KAN man???!! Snyft snyft! Jag vill må bra och ha roligt som jag hade för 2 veckor sedan. Är less på att vakna med ångest och vara rädd för attbli galen. Jag fattar inte att medicinen hjälpt mig så mycket? Jag kände INGEN ångest på 3 år. Nada! Så vill jag må igen!
En anledning till att jag slutade med cipralex är att jag snart vill ha barn och man kan ju inte äta medicin då. Eller KAN man???!! Snyft snyft! Jag vill må bra och ha roligt som jag hade för 2 veckor sedan. Är less på att vakna med ångest och vara rädd för attbli galen. Jag fattar inte att medicinen hjälpt mig så mycket? Jag kände INGEN ångest på 3 år. Nada! Så vill jag må igen!
Glad
Känner mig så glad för IDAG ich IGÅR har jag varit ångestfri! Inte en enda knäpp tanke som jag spunnit vidare på. Har varit lite nervös över midsommar eftersom jag ska på stor fest. Mina kompisar har redan börjat, men jag har velat avvakta in till sista stund. Ska åka dit och äta om en timme eller två, och så tar jag allt därifrån sen! Vill inte stressa så jag börjar tänka negativt och att ångesten ploppar upp. För nu är den BORTA! Jag vet inte om det är för att jag är hemma hos mina föräldrar och tar det lugnt, om utsättningssymptomen har försvunnit..eller om jag bara "råkar" ha två bra dagar i följd.
Jag grät blod
Igårkväll följde jag en kompis till Ica Maxi. Allt var lugnt och bra tills jag började få krypningar i kroppen. Min kompis planerade hela midsommaraftonen, från morgon till sen natt. Tänk om jag inte pallar hänga på? Just den här kompisen vet inget om min panikångest och att jag nu har satt ut en tre års behandling med cipralex. Tyckte hon att jag var konstig igår? Att jag var lite tystare än vanligt? När vi kom fram mot kassorna var det mastodontköer överallt. Det bara kröp i skinnet på mig. När jag kom hem brast allt och jag grät som aldrig förr. Jag vägrar bli rädd för att åka och handla igen!!!!! Min älskade sambo höll om mig och pratade med mig om att vi ska fixa det här. Men GÅR det inte så ska jag självklart börja med medicinen igen. Efter min gråtattack åkte vi två ner till Ica Maxi. Redan i bilen på väg ner bestämde jag mig för att DET ÄR INGET FARLIGT!!!!! och det gick bra.
Jag pallar inte att må dåligt, jag kan inte hantera min ångest!!! Varför varför fick just jag detta??
Jag pallar inte att må dåligt, jag kan inte hantera min ångest!!! Varför varför fick just jag detta??
Who am I kidding?
Hmmm, måste ta igen det där om att jag jobbade så mycket igår att jag ej hann tänka på hur jag mådde. Jag TÄNKER HELA TIDEN på hur jag mår. Det är väl det som är spöket. Hela, hela tiden analyserar jag hur jag känner mig. Men jag kan väl sammanfatta gårdagen med att jag mådde relativt BRA, det känns mer riktigt än att säga att jag inte tänkte på mitt mående.
Onsdag
Ja, men då har det redan gått en vecka och en dag. Idag ska jag träffa psykologen kl 16. Har mycket att göra på jobbet så jag hinner inte känna av hur jag mår, det är ju positivt! Tror jag är duktig på att tänka mig sjuk. Igår mådde jag bra i stort sett hela dagen, fick några små "ångestanfall" men de ebbade ut fort. Kändes även MYCKET bättre i huvudet, inte alls lika många "elstötar" (gosch, ibland undrar jag vad jag pratar om, haha) som det brukar vara.
I det stora hela känns det bra, men ibland sköljer en våg av håglöshet in över mig, då blir jag mest sur på mig själv. Varför TÄNKER jag att saker känns lite mindre meningsfulla bara för att jag inte äter någon medicin? Tror bara jag väntar på att komma tillbaks till det stadie jag var i när jag började. Att det lixom inte är meningen att jag ska må bra utan medicin. Då känns det rätt meningslöst. Jag vill ju känna "yippie, jag är utan medicin" istället för "fy fan, undrar när panikångesten kommer tebax nu när jag inte äter medicin längre".
Hur ska man ändra sitt tankesätt??? Jag trodde att jag hade gjort det under dessa tre år, men egentligen är det väl bara medicinen som tagit bort all oro och ångest så jag SLIPPER tänka på det.
I det stora hela känns det bra, men ibland sköljer en våg av håglöshet in över mig, då blir jag mest sur på mig själv. Varför TÄNKER jag att saker känns lite mindre meningsfulla bara för att jag inte äter någon medicin? Tror bara jag väntar på att komma tillbaks till det stadie jag var i när jag började. Att det lixom inte är meningen att jag ska må bra utan medicin. Då känns det rätt meningslöst. Jag vill ju känna "yippie, jag är utan medicin" istället för "fy fan, undrar när panikångesten kommer tebax nu när jag inte äter medicin längre".
Hur ska man ändra sitt tankesätt??? Jag trodde att jag hade gjort det under dessa tre år, men egentligen är det väl bara medicinen som tagit bort all oro och ångest så jag SLIPPER tänka på det.
Imorse
Imorse när jag kände av ångesten så tänkte jag bara "åhh, jag har några cipralex kvar, blir det för jobbigt så tar jag bara en". På nåt sätt kändes det tryggt. Skiter det sig nu så VET jag att jag kommer må bra om jag börjar med cipralex igen. Jag tycker att jag har utvecklats MYCKET som männsika under dessa 3 år, jag är helt förändrad! mer öppen, påhittig, orädd osv. Men om jag inte klarar av att sluta NU, när ska jag DÅ klara av att sluta? Är inte en behandling av cipralex på 3 år lång?? Varför behöver JAG mer, är jag så SVAG? Har jag sånt svagt psyke? Är jag så sjuk?
En kär vän ringde mig idag och vi pratade om min medicin. Det känns så skönt att vännerna VET läget nu. Förut var jag livrädd för att berätta för dem, var rädd att jag skulle förlora dem om de visste att jag var "sjuk". Att jag var knäpp, galen..helcrazy. Det känns tryggt att de vet. Jag rår ju inte för att jag mår dåligt, inte en enda vill väl ha ångest (och om man visste vad den kommer ifrån).
Jag längtar tills den dagen jag kan hantera min ångest och tänka "det här är inget farligt" fastän det känns som att jag kommer att dö.
En kär vän ringde mig idag och vi pratade om min medicin. Det känns så skönt att vännerna VET läget nu. Förut var jag livrädd för att berätta för dem, var rädd att jag skulle förlora dem om de visste att jag var "sjuk". Att jag var knäpp, galen..helcrazy. Det känns tryggt att de vet. Jag rår ju inte för att jag mår dåligt, inte en enda vill väl ha ångest (och om man visste vad den kommer ifrån).
Jag längtar tills den dagen jag kan hantera min ångest och tänka "det här är inget farligt" fastän det känns som att jag kommer att dö.
En vecka exakt
Jag somnade så fort jag la ner huvudet på kudden igår. Har sovit bra hela natten. Vaknade vid halv sex och blev orolig och lite ångestfylld. Kändes jobbigt att snart måsta kliva upp och fara på jobbet.
Kom mig iaf upp och sitter på jobbet nu. Har en lång dag framför mig med övertidsarbetande. Redan halv sex imorse längtade jag hem till sängen igen!
Är så rädd för att hamna i onda tankebanor igen. Känner mig så ömklig emellanåt. "Snyft snyft, det är så synd om mig". Är rädd att jag tappar motivationen för att fortsätta vara utan cipralex. My precious!
Kom mig iaf upp och sitter på jobbet nu. Har en lång dag framför mig med övertidsarbetande. Redan halv sex imorse längtade jag hem till sängen igen!
Är så rädd för att hamna i onda tankebanor igen. Känner mig så ömklig emellanåt. "Snyft snyft, det är så synd om mig". Är rädd att jag tappar motivationen för att fortsätta vara utan cipralex. My precious!
Ånej
Morgonen kändes helt okej, senare vid lunch började jag bli yr igen. Eller ...yr...jag blir KONSTIG i huvudet. Känns som små stötar. Känns som att jag skulle vilja banka huvudet i väggen så att de försvinner. När jag lugnar ner mig, vilar och fokuserar på nåt annat går det bättre och när jag inte rör huvudet så förbaskat mycket. Men även när jag har huvudet helt stilla så kommer det:(
Känns som att jag börjar få ångest i kroppen, den känns orolig, nervös, pirrig och ont. Värk och trött i kroppen. Börjar bli ledsen:( Buhuuu, känns som en bit av motivationen har försvunnit. Hoppas det här bara är en tillfällig svacka och att det känns bättre imorrn.
Har jag berättat att jag även mår illa och är hungrig hela tiden? Kommer säkert gå upp 10 kg innan jag känner mig okej igen. Tänk om jag måste gå tillbaks till medicinen? Vad misslyckat..snyft snyft!!!!
Känner mig ledsen så ska lägga mig i sängen nu. Pula ner mig under täcket, gosa med kissarna och en bra bok. Och har jag sagt att jag har världens BÄSTA pojkvän som ställer upp och stöttar hela tiden?
Sedär, nu kom en tår.....
Känns som att jag börjar få ångest i kroppen, den känns orolig, nervös, pirrig och ont. Värk och trött i kroppen. Börjar bli ledsen:( Buhuuu, känns som en bit av motivationen har försvunnit. Hoppas det här bara är en tillfällig svacka och att det känns bättre imorrn.
Har jag berättat att jag även mår illa och är hungrig hela tiden? Kommer säkert gå upp 10 kg innan jag känner mig okej igen. Tänk om jag måste gå tillbaks till medicinen? Vad misslyckat..snyft snyft!!!!
Känner mig ledsen så ska lägga mig i sängen nu. Pula ner mig under täcket, gosa med kissarna och en bra bok. Och har jag sagt att jag har världens BÄSTA pojkvän som ställer upp och stöttar hela tiden?
Sedär, nu kom en tår.....
Dag sju
Förra måndagen tog jag min sista 5mg cipralex. En vecka har gått otroligt fort! Oj vad jag har varit rädd och nervös över den här tiden. Imorse vaknade jag och kände mig hyffsat pigg fastän antalet sovtimmar var mindre än normalt. Jag känner mig mycket mer "nyanserad" utan tabletterna än med. Känner lite mer! Det är märkligt för när jag åt medicinen kände jag mig som vanligt, jag tyckte att det ENDA de gjorde var att hålla min ångest och oro i schackt.
Yrseln känns mycket mindre idag. Men en gammal tankegång kommer smått tillbaks "ta inte ut något i förskott, bara för att du mår bra nu kanske du inte mår bra om 10 minuter". Fan! Jag vill sluta tänka ibland!
Nu ska jag trampa iväg till jobbet! Lev och må!
Yrseln känns mycket mindre idag. Men en gammal tankegång kommer smått tillbaks "ta inte ut något i förskott, bara för att du mår bra nu kanske du inte mår bra om 10 minuter". Fan! Jag vill sluta tänka ibland!
Nu ska jag trampa iväg till jobbet! Lev och må!
På den nioende dagen
Då ska jag träffa min psykolog. En väldigt trevlig kvinna som vet vad hon pratar om (till skillnad mot läkaren jag gick till sist) och säger DE SAKER JAG VILL HÖRA! Hon stöttar och peppar mig och tycker att jag är duktig. Hon pressar inte och stressar inte.
Läkaren jag gick till tyckte att jag skulle "skita i utsättningssymtomen" - vet han vad han snackar om??
Han sa även att "jag lika gärna kunde ha gått på placebomedicin, det är inte bevisat att cipralex hjälper mot PÅ" - för MIG har det funkat!!! Jag har mått SKITBRA!!! Han träffade aldrig mig före, han vet inte vilken skugga av mig själv jag var då!
Min psykolog är bra. Hon säger saker jag vill höra.
Läkaren jag gick till tyckte att jag skulle "skita i utsättningssymtomen" - vet han vad han snackar om??
Han sa även att "jag lika gärna kunde ha gått på placebomedicin, det är inte bevisat att cipralex hjälper mot PÅ" - för MIG har det funkat!!! Jag har mått SKITBRA!!! Han träffade aldrig mig före, han vet inte vilken skugga av mig själv jag var då!
Min psykolog är bra. Hon säger saker jag vill höra.
Fjärde, femte och sjätte
Pjuh...nog känns det att man mästrat med den kemiska balansen i hjärnan. Iaf nu när man ska sluta med medicinen. Varenda dag läser jag om utsättningssymptomen för att försäkra mig om att jag är "normal" och följer de "normala" utsättningssymptomen. Myror i kroppen, "elektriska stötar" i huvudet, svettningar, yrsel, kroppen känns trött, tung och seg..you name it. Jag klarar bara av det för att jag i övrigt mår BRA, känner ingen ångest eller deppighet. Att jag är gråtmild är en annan sak, jag snyftar åt allt såsom gamla söta gubbar och tanter på stan, diskussioner om anti-depp mediciner, åt mig själv och all KÄRLEK i denna värld! Snyft snyft!
Tredje dagen
Idag börjar jag känna av lite yrsel, precis som sist jag provade att sluta. Jag trodde det var ångest så jag blev livrädd. Men nu vet jag att det är utsättningssymptom så nu ska jag ge det lite tid! Det kan bara bli bättre! Pjuh! Det sköna är att alla jag umgås VET om läget, jag behöver inte låtsas längre. Är det skit en dag så fattar dem. Men det ska inte bli skit igen, inte som förr. Jag ska kämpa kämpa!
Dumma tankar
Det jag vet att jag måste jobba med är mina dumma tankar som ger mig ångest. Nu när jag vet att jag inte tagit någon medicin på 2 dagar känner jag efter SÅ himla mycket mer. "Oj, vad var det där? Ångest?". Medicinen fick mig lugn och SÄKER på mig själv. Jag kände min kropp och själ mycket bättre och litade på dem. Hittills har jag inte känt av något sedan jag slutade med medicinen, men jag vet så väl hur jag tänkte innan jag började med den. Förhoppningsvis har jag blivit äldre (ja, bokstavligt talat) och klokare.
Andra dagen
Det här är min andra dag utan medicin. Från att ha ätit 20 mg i 2½ år trappade jag ner till 10mg i november 06. Nu har jag ätit 5 mg i tre veckor och nu har jag alltså varit utan i två dagar (pjuh, många siffror)
Jag försökte sluta i november, men det var verkligen fel tidpunkt för mig (mörkaste vintern) så då fortsatte jag med 10 mg istället. Under hela den här tiden jag ätit Cipralex har jag bytt läkare varje gång jag behövt ett nytt recept i stort sett. Är det inte jag som flyttat så är det läkarna som slutat. Har känt mig rätt "ensam" utan läkarstöd! I november när jag slutade hade jag inte en aning om att man kunde få utsättningssymtom t.ex.! Jag kände mig YR, ångestfylld och allmänt KONSTIG i huvvet. Jag trodde att panikångesten var tillbaks så jag fortsatte med 10 mg.
Nu har jag, på egen väg, läst mig till allt om utsättningssymptom och inser nu att det var det jag hade i november. Känns skönt att veta att det var medicinen det berodde på..inte att jag håller på bli sjuk igen.
Har känt en skitkonstig känsla i skallen, har liksom inte gått att förklara tills jag läste en diskussion här på inernet och en tjej beskrev samma situation med att "det kändes som sammandragningar i hjärnsubstansen". Det lät så roligt och PRECIS så det kändes. Jag är inte ensam om dessa konstiga saker.
Den här gången är jag mer förberedd för att sluta. Hejja hejja på mig själv!
Jag försökte sluta i november, men det var verkligen fel tidpunkt för mig (mörkaste vintern) så då fortsatte jag med 10 mg istället. Under hela den här tiden jag ätit Cipralex har jag bytt läkare varje gång jag behövt ett nytt recept i stort sett. Är det inte jag som flyttat så är det läkarna som slutat. Har känt mig rätt "ensam" utan läkarstöd! I november när jag slutade hade jag inte en aning om att man kunde få utsättningssymtom t.ex.! Jag kände mig YR, ångestfylld och allmänt KONSTIG i huvvet. Jag trodde att panikångesten var tillbaks så jag fortsatte med 10 mg.
Nu har jag, på egen väg, läst mig till allt om utsättningssymptom och inser nu att det var det jag hade i november. Känns skönt att veta att det var medicinen det berodde på..inte att jag håller på bli sjuk igen.
Har känt en skitkonstig känsla i skallen, har liksom inte gått att förklara tills jag läste en diskussion här på inernet och en tjej beskrev samma situation med att "det kändes som sammandragningar i hjärnsubstansen". Det lät så roligt och PRECIS så det kändes. Jag är inte ensam om dessa konstiga saker.
Den här gången är jag mer förberedd för att sluta. Hejja hejja på mig själv!
Varför?
Under 3 år har jag ätit Cipralex för panikångest. Jag kan inte i ord beskirva hur mycket denna medicin har hjälpt mig! Jag som var livrädd att börja med den, är nu livrädd för att sluta.
Häng med mig på min resa!
Häng med mig på min resa!
