mintrygghetcipralex

Ja, igår tog jag min första 5mg cipralex igen. Nu undrar jag varför jag egentligen försökte sluta. Okej, jag vill verligen försöka utan. Egentligen vill jag inte proppa i mig medicin. Men jag mår ju bäst när jag äter dem. Läkaren sa att jag kanske inte behöver så hög dos för att få bort ångesten, jag är ju inte deprimerad.

Beslutet kändes dock bra.

En härlig resa har jag haft med fin natur, god mat, fina vänner, god öl och massa annat bra;) Fick dessvärre en stor panikångestattack där och den satte sina spår. Ringde läkaren i morse och jag ska sätta in medicinen igen. Jahapp. Så kass var jag. Så lite orkade jag ens försöka. Men, det känns bra. Läkaren (en annan mer kunnig en!!) sa att ibland behövdes det bara en liten dos för att hålla ångesten borta, så jag kanske klarar mig på lägre dos nu än innan. Vi får se. Ska börja med den ikväll och vi får se om jag får några insättningsproblem. Jag är förberedd på att ligga i soffan under täcket några dagar framöver iaf!

Iaf, Skottland är ett väldigt fint land och jag diggar Glasgow mycket. Där fanns allt; mycket mysiga pubar, mycket att titta på och BRA shopping:) För att försöka få en skymt att Loch Ness åkte vi även upp till Inverness och hann med att sova på två B&B´s. Hur mysigt som helst med riktig skotsk frulle. Och nej, haggis var ingen hit.

Både jag och min sambo åker gärna tillbaks dit.

Ja, nu är vi tillbaka här. Det gick bättre än väntat. Saknar såklart de där hemma mycket! Där är man LEDIG! Det är fortfarande tre½ v tills jobb igen, men så fort man sätter fötterna här i staden börjar man tänka på jobb. Urk. Alltså, jag trivs där, det gör jag. Men jag mådde så dåligt där innan jag blev sjukskriven så det är det enda jag tänker/kommer ihåg nu:(

Jag har varit jättekass på mina självhjälpsböcker. Fy! Jag tar alltid tag i massa saker, men sedan blir det alltid liggandes. "Imorrn!" blir alltid nästa dag, och så nästa och nästa och nästa och.......

..det är så trist att allt känns tråkigt nu. Jag är bara ledsen och less. Det var så kul hos syrran, nu har luften farit ur mig lite. Känns som att det bara är trist saker framför mig. ååååååh, vill inte känna så här. Vill ha ett inre lugn. blägfdshlh

Är tillbaks i Norrland med päronen. Saknar min syster så himlars mycket! Vi har ju tom tvingats sova i samma säng i två veckors tid, jag kunde inte alls somna själv inatt!!! Att vi kollat på massa japanska skräckfilmer de senaste kvällarna hjälpte inte direkt. Fy! Och när jag skulle till att somna började jag tänka på min andning och det slutade med hyperventilering. Jag hatar när jag gör så! "Nu borde jag andras ut, nej in" åsså blir det pannkaka av allt. Herreguuud. Jag mår helt okej utan medicin nu, men några saker har kommit tillbaks
* Tänker hela tiden på hur jag andas
* Grymt mörkrädd
* Viss deppighet
* Seperationsångest

Allt annat har ju gått bra. Köra bil efter motorväg, fest med okända ansikten, krogen, shoppingcentra, släktträffar osv. Det känns skönt för nu vet jag att jag klarar det och behöver inte vara orolig!

Men nu känner jag ett sting av deppighet, ledsen för att syster bor så långt bort :(

Något som kommit tillbaks efter jag slutat med medicinen är SEPERATIONSÅNGESTEN. Imorrn åker vi från syster och det är så ledsamt. Med medicinen gick det bra "vi ses ju snart igen, vi har haft kul nu och jag längtar redan tills nästa gång". Nu är det mer "åhhh herreguuud, vi har ju haft så kul, det kommer dröja så jävla länge tills nästa gång, fööör länge, jag kommer inte palla, varför gick tiden så fort? tänk om man kunde spola tillbaks tiden 2 veckor nu, jag vill inte åka, jag saknar dig, jag gråter floder!"

Jag vill inte hem till mitt, inte nu, inte sen. Så känns det iaf nu. Jag vill bara vara HÄR, på resande fot, utan några som helst rutiner, krav eller måsten! Det är 4 veckor kvar tills jag börjar jobba, men det känns som att det närmar sig med stormsteg. Suuuck, vill inte att dessa två veckor med syster ska vara slut. Varför bor hon så långt bort?!???

*gråååååååååt*

Ja, lite ångest har jag haft det senaste dygnet. Hm...why?! Tänker på att det här är sista veckan jag träffar syster på länge, sedan åker jag och päronen hemöver på söndag. Snyft! Vill alltid ha henne nära för då mår jag bra och jag behöver inte göra mig till.

Var på staden igår och handlade en mascara (!). Ska ut idag igen och se om jag hittar något snyggt. Om två veckor åker nämligen jag och tre till till Great Britain för att ha en veckas semester med öl och whiskey och snygg natur! Vill ha lite snygga kläder tills dess. Snygga och bekväma eftersom jag annars gärna traskar runt i fula shorts och mysbyxor;)

Snart påbörjar jag, mami, papi och syrran färden ner till staden i söder. 90 mil. Ska bli roligt att komma ner dit igen. Vill shoppa massa fina kläder!

I det stora hela är allt bara bra! Men tanken på jobb ger mig lite panik. Fy. Kan det inte alltid vara semester?

Onsdag, solen skiiiner och steker. Hade gärna (läs: helst) legat och pressat hela dagen. Men vi är på väg till morbrorn på RIKTIGA landet. Det ska bli roligt det oxå.

Jag har det bara bra här!